Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dessutom hade de sammanhängande fasta linjerna en svag
punkt. I fyrkanten ingick nämligen en mindre länga, den s. k.
badstugan, vilken visserligen var av sten, liksom de andra,
men så låg, att dess torvtak lätt kunde uppnås och
genombrytas av en fiende. Detta var just vad som skedde. Sedan
försöket att osedda inkomma genom den öppnade vindsluckan
misslyckats, företogo angriparne ett häftigt anfall mot en av
de större längorna. Det var det skarpa skjutandet vid detta
anfall, som Gösta Svan och hans trupp hörde på andra sidan
Storån. Men detta anlopp, som drog flertalet av försvararne
till den hotade punkten, var endast en krigslist, ty medan
denna å angriparnes sida gagnlösa strid pågick, bröt sig en annan
trupp in på badstugans vind och uppnådde därifrån borggården
samt föllo riddar Erik och hans män i ryggen.
Detta avgjorde striden. Det blev omöjligt för gårdens
försvarare att hålla stånd emot angrepp från två sidor, och enär
de voro för fåtaliga att slå sig igenom den på borggården
inkomna övermakten och sålunda icke kunde draga sig tillbaka till
huvudbyggnadens fasta murar, beslöt riddar Erik Bagge att
med sina män kasta sig in i porttornet. Där fanns
ammunitionsförrådet och där skulle de säkert kunna hålla sig, om det
så vore ett par dygn. Visserligen vore huvudbyggnaden med
allt vad den innehöll därmed prisgiven, men nöden har ingen
lag och riddar Erik ville ej på ett tvivelaktigt
genombrytningsförsök spilla sina fåtaliga tjänares liv. Hellre finge då
rövarna, eller vad de voro för något, ty fortfarande svävade han
därom i okunnighet, plundra huvudbyggnadens skatter — om de
kunde finna de dyrbaraste av dem, vilket han dock betvivlade.
Från porttornet hoppades han dessutom kunna utsända bud,
som skulle kalla godsets underhavande och grannarne till hjälp.
En flock väpnade bönder borde snart kunna vara på platsen,
och då skulle han snart driva bort inkräktarne ur
huvudbyggnaden.
Knappt hade emellertid riddaren och hans folk dragit sig till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
