Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han än kände sig emot den pliktförgätne sonen, som lönat allt
det goda man gjort honom med det nesligaste förräderi.
Vi lämna emellertid faderns vrede och förtvivlan över sonens
trolöshet och systerns sorg för att i stället nämna de oväntade
följder, som det nattliga anfallet på Mem och hans åtgöranden
därvid medförde för Gösta Svan. Det gav nämligen den yttre
anledningen, till att den unge mannen nu i hast kom att fatta
ett beslut, som länge legat honom i tankarne, men som han icke
förut kommit sig för att genomföra, det nämligen, att lämna
prinsessan Annas hov och återvända till fädernehemmet.
Prinsessan Anna hade aldrig synnerligen älskat sin farbror,
hertig Carl, och dennes anhängare. Men efter det skarpa
bannebrev, som hon i anledning av onsdagsbröllopet fått från
hertigen, stegrades hennes bitterhet emot denne än mera. När hon
nu fick höra, att hennes hovjunkare, utsänd i ett helt annat
ärende, tagit sig för att hjälpa och skydda en av hertigens svurne
anhängare, rann sinnet Över och i hettan yttrade hon en hel hop
skarpa ord, vilka förmådde Gösta Svan att ögonblickligen
begära sitt avsked, vilken begäran ock av henne bifölls. Följande
dag ångrade hon sig och ville göra allt gott igen, men Gösta
förklarade, att hans beslut var oryggligt, och ett par timmar senare
lämnade han Stegeborg och begav sig, åtföljd av sin ridknekt,
raka vägen till Svanås, det kära fädernehemmet i Småland.
Här emottogs han med öppna armar av Arvid Svan, som, i
det han omfamnade sin son, utropade:
— Nu hoppas jag, att du, min käre son, fått nog av hovlivet
och hädanefter stannar hos mig på Svanås för att leva en friboren
mans fria och en jordbrukares nyttiga liv.
— Ja, jag stannar, svarade Gösta. Jag har verkligen fått nog
av hovlivet.
Han höll ord. Först då inbördeskriget tre år senare tände sin
brandfackla Över allt i svenska bygder, lämnade han
fädernegården för att, jämte fadern, än en gång erbjuda konung
Sigismund sin tjänst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
