Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hertigen betänkte sig något, som hade han ett ögonblick anat,
vilka ödesdigra följder svaret-skulle få, men så sade han:
— Nej, rid du sakteliga i teten såsom förut, Anders
Lennartsson. Vår herre har givit oss en ypperlig dimma, tack vare
vilken jag hoppas vi skola ha intagit höjderna, innan man ännu
fått morgonsömnen ur ögonen på slottet. Men så skola vi ock
göra så litet buller som möjligt.
Med detta besked återvände Anders Lennartsson och tåget
fortgick som förut i sakta mak.
Men detta hertigens svar kom att kosta mycket svenskt blod.
Man hade tågat fram ännu ett stycke och förtruppen ankomv
mit till den med väldiga ekar bevuxna backe, som, skild från
borgen av släta ängar, låg mitt för Stegeborg. Här vek Anders
Lennartsson av vägen upp åt backen, ty det var just denna höjd
hertigen bestämt till huvudposition för sin här. Men mellan
ekarnes stammar glimmade blanka vapen, långa, röda,
snöreprydda rockar döko upp ur dimman, kroksablar blixtrade, täta
hugg föllo och skott knallade. Det var ungerskt rytteri, som
nu ursinnigt anföll den svenska förtruppen.
Anfallet kom så plötsligt och oväntat, att de svenska ryttarne
i häpenheten knappast kommo sig. före att bruka sina vapen.
Många bievo på platsen och återstoden kastades i vild oordning
ned på ängen. Men Anders Lennartsson var en för tapper och
erfaren krigsman för att ge sig i första hugget. Hastigt samlade
han sina män och gjorde ett nytt anfall, och denna gång
kastades de mera hetsiga än uthålliga ungrarne tillbaka. Men bakom
dem stod polskt infanteri, och mot dess täta mur av lansar bröts
svenskarnes anfall. Anders Lennartsson hade visserligen erövrat
backens krön, men infanteriet förmådde han icke driva tillbaka.
Emellertid hade vapenskramlet och skotten framkallat en
ofantlig uppståndelse i hertigens här, som till stor del spritt sig
över ängen framför ekbacken. Hertigen hade själv ankommit
till platsen och ordnade sitt folk till ett nytt, mera manstarkt
anfall emot ekbacken, men, medan detta pågick, hade dimman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
