Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gubben teg och försjönk i tankar, men man såg en stråle av
hopp tindra i hans ögon. Slutligen sporde han:
— När skall det ske?
— I afton när den röde jätten kommer med svinmaten, som
hertigen låter giva oss till kvällsvard. Tilläggande: man
måste begagna sig av den korta tid solen står i öster, ty sedan
kan jag ej längre se det lilla hålet i muren, återtog han sin
övning.
Efter en stund utropade han glad:
— Nu har jag trettiotvå gånger i rad träffat rätt.
Men denna upplysning syntes ej djupare intressera gubben,
som utsträckte sig på britsen och tycktes försjunka i grubbel.
Kanske såg han de tolv apostlarne närmare nu än de förut
hägrat under fyra långa år, ty något liknande ett leende skönjdes
bakom det grå, toviga skägget. Förmågan att hoppas är
vanligen starkt utvecklad hos en fånge, förmodligen beroende
därpå, att den så träget övas.
Det hade redan länge varit nedmörkt i fängelsehålan, och de
båda fångarne kände på sig, att den stund icke var avlägsen, då
fångvaktaren skulle komma med deras mat. Fångar förvärva
sig småningom förmågan att utan alla yttre hjälpmedel
bestämma tiden. Kloster-Lasse var orolig. Än satte han sig på
bädden, än mätte han golvets nötta stenflisor med tunga steg.
Mattheo hade försäkrat att frihetens timma var nära, men det hade
varit omöjligt att förmå honom yppa sin plan. Men ändå trodde
gubben, att den skulle lyckas. Fyra års outsägliga lidanden
hade gjort honom till sangviniker — åtminstone då det gällde
räddning ur fångenskapen.
Italienaren föreföll däremot märkvärdigt lugn. Inte ens fyra
års hårt fängelse hade förmått beröva honom det välde över
nerverna, som hans yrke givit honom.
Äntligen var stunden inne. En tung järnbom föll till golvet,
riglar rasslade, dörren öppnades, fängelsehålan upplystes av
en lykta och in trädde fångvaktaren. Icke utan skäl hade Mat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
