Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Så mycket bättre — det är åvattnet som stiger upp,
svarade Mattheo.
Då hördes ett nödrop från Kloster-Lasse.
— Vad är det, sporde Mattheo.
— Guds död, där finns galler för öppningen.
— Carramba — då äro vi fångade.
Mattheo kröp fram och lyckades i det trånga hålet tränga sig
jämsides med kamraten. Ja, där fanns järnstänger framför
öppningen.
Italienaren började bända och bryta. Efter en stund uppgav
han ett glädjerop. Järnstängerna voro så gamla och uppfrätta
av rost, att han med anlitande av hela sin styrka lyckades bryta
av den ena efter den andra. Med kvarlämnande av åtskilliga
trasor från deras redan förut illa åtgångna kläder, lyckades de
till sist bända sig ut och befunno sig nu i åns strandbrädd, stego
upp på den smala strandremsan och kröpo, skyddade av
mörkret, längs den samma i riktning åt söder.
Lyckan gynnade de båda flyktingarne. Efter att ha passerat
ett stycke av stranden stötte de på en på land till hälften
uppdragen båt. Att sätta den i sjön var ett ögonblicks verk, åror
funnos i båten, och med glatt mod rodde de ut på Byfjärden,
lämnande borgen, vilken reste sig ur mörkret som ett svart
spöke med eldögon, allt längre och längre bakom sig.
Efter en stund sporde Kloster-Lasse:
— Vad menar du vi nu skola taga oss till?
— Gå i land och söka skogen. Sedan blir vår första uppgift
att finna något ställe, där vi kunna stjäla mat, kläder och vapen.
— Och sedan draga vi ned till trakten av Mem, tillfogade
Kloster-Lasse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
