Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tiga kroppar, skulle aldrig ha kunnat försvinna så fort, och kring
elden, som låg där och glimmade helt obetydligt, tyckte jag nu,
syntes rakt ingenting, inte ett levande liv.
— Blev du inte rädd, frågade en av drängarne»
— Jo, nog tycktes jag det det kändes liksom lite motbjudande,
men det blev värre se’n.
— Låt höra, ropades det i korus kring bordet och åhörarne
voro så intresserade, att de till och med glömde bort ölkannan.
— Ni veten lika väl som jag, fortsatte Måns stalldräng, att på
den sidan av ekebacken, som vetter mot lillängen, ligger ett
väldigt klippblock, som stupar brant ned i ängen. Nå väl, nar jag
kommit ned på vägen och hunnit förbi ekbacken ett stycke,
kunde jag inte låta bli att vända mig på hästryggen och se mig
tillbaka. Vad tror ni, jag då fick se? Jo, på spetsen av stenblocket
stod en hög människofigur, på vars axlar satt det svarta huvudet,
som jag förut sett vid elden. Och nu fick jag veta vem det var.
— Vem var det då, sporde ridef ogden.
— Jo, själva den lede fånen, ty där stod eld ut ur hans mun och
runt omkring hans huvud flög och hoppade eldslågor, liksom det
varit eldkulor. Nå, jag satte klackarna i hästen, så det gick
undan i ett flygande; och inte vågade jag se mig tillbaka, förrän jag
kommit in i porten, men hela tiden tyckte jag, att där var något
efter mig och, när jag steg av hästen vid stalldörren, var jag
mera död än levande.
Efter det Måns stalldräng slutat sin berättelse, blev det en
högtidlig tystnad, endast avbruten av Jesper ridefogdes djupa och
kraftiga klunkar ur ölkannan, medelst vilka han ville något
lugna sina av berättelsen om den hemska spöksynen upprörda
känslor, och för övrigt tycktes den nyss så glada och sorglösa
stämningen kring det långa bordet ha ef terträtts av en viss ängslan och
räddhåga, som det icke skulle krävas någon synnerligt kraftig
påstötning utifrån för att bringa till full panik.
Och just en sådan kom i detsamma.
Jesper ridefogde hade tagit stånkan från munnen och beredde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
