Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Du menar väl icke, att han är död?
— Om han lever eller är död, vet jag icke. Men det vet jag,
att natten innan hertig Carl med sitt krigsfolk kom till Mem,
försvann han utan att någon på gården vet vart han tagit vägen.
Att riddar Erik Bagge, vår innerligt saknade husbonde, visste det,
tager jag för givet, ty i motsatt fall skulle han icke underlåtit att
eftersöka sin mest älskade trotjänare, men något sådant skedde
icke.
— Den gamle Velam hade en dotter — är även hon försvunnen?
— Du menar din syster Anna, Lambert Velamsson. Ja, hon
är också försvunnen. Och hon försvann ett par veckor före
fadern.
— Vet ingen vart hon tagit vägen?
— Nej, då jag en dag sporde Velam därom, sade han, att hon
farit bort för att besöka släktingar.
— Har hon aldrig sedan varit synlig på gården?
— Nej, varken jag eller, mig veterligen, någon av gårdsfolket
har sett henne sedan.
Jesper blev nu utförd och det beslöts att allt gårdsfolket
skulle en och en inkallas för att förhöras rörande vad de visste i
saken. Detta förhör blev långvarigt, men lämnade ett
ganska ringa resultat. Det fanns icke mer än två av gårdsfolket
som hade något av vikt att upplysa. Den ena var
fatburskvinnan, som berättade att hon en natt under sommaren av en
händelse varit ute och därvid fått se, att riddar Erik och
gubben Velam kommo ut från en dörr på huvudbyggnaden, som
annars alltid var stängd, och att vardera av dem bar ett lik i
famnen. Att det var ett lik kunde hon sluta till därav, att
genom skynket, varmed det var omsvept, framskymtat
mänskliga former. Dock kunde liken, efter storleken att döma, icke
ha varit av fullvuxna människor utan snarare av
halvvuxna barn. Och Anna Velamsdotter hade varit i deras sällskap.
Men fatburskvinnan hade vid denna syn blivit så förskräckt,
att hon genast begivit sig in och huvudstupa kastat sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
