- Project Runeberg -  De tolv apostlarne eller Jakob Bagges skatt. /
42

(1913) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en trogen anhängare och en god klinga. Lovar du mig det på
ditt hedersord?
— Ja, det lovar jag, svarade Gösta obetänksamt.
— Så vare din anhållan bifallen, sade Sigismund, i det han
gav den unge mannen en nådig avskedsvink.
Under återvägen till sitt härbärge i staden grubblade Gösta
över, vad anledning konungen kunde ha att sända honom till
Kalmar. »Törhända har jag där användning för en trogen
anhängare och en god klinga,» hade han sagt. Nu vore ju
konungen och hertigen försonade. Vilken fara kunde hota konungen
i Kalmar? Vore det möjligen ett danskt anfall, som väntades
— Kalmar betraktades ju som Svea rikes nyckel gent emot
Danmark. Eller litade konungen icke på hertigen?
Och så det där om de tolv apostlarne på Mem. Det föreföll
ju av konungens samtal med den illistige patern, som om frågan
gällde intet mindre än att sätta sig i besittning av den
silverskatt, som riddar Erik Bagge bestämt till gåva åt dottern till
sin ungdoms älskade. Nå, i så fall är jag icke konungens man
utan riddar Eriks. Och redligen och trofast skall jag söka att
fullgöra hans sista vilja, skulle det ock inbringa mig konungens
onåd. Men sedan — sedan skall jag inställa mig i Kalmar efter
som jag lovade det. Men det var kanske ett förhastat löfte. Man
kan aldrig veta, vartill jesuiterna kunna driva konung
Sigismund.
Under dessa funderingar hade han uppnått sitt härbärge och
fann där sin fader, ivrigt sysselsatt att packa sina sadelsäckar.
— Vad nu, fader, utropade Gösta, bereder du dig redan till
hemresan?
— Ja, Gud vare lov, svarade riddar Arvid med ett glatt
leende. Nu är ju fred i landet, och nu längtar jag åter till mitt kära
Svanås. Kungen har anmodat mig att följa med honom till
Stockholm, men jag svarade ett underdånigt nej. Vad hade jag
där att göra? Nu vill jag hem till Svanås. Gud give jag kunde
förmå dig att följa med.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:57:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tolfapo/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free