Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
drives hit och dit, icke av vinden, men av jesuiterna. Den
senaste tidens tilldragelser ha övertygat mig om, att Sigismunds
regemente, om han åter komme till den makt, som lag och
arvsrätt honom tillerkänna, icke skulle vara till gagn för
fosterlandet. Det är på grund av denna övertygelse jag velat råda dig
att skilja dig från konungen, liksom jag efter detta ämnar göra.
— Du tänker således övergå till hertigens parti?
— Nej, min son, det är icke min avsikt. Jag vill, så gott jag
förmår, höra till fäderneslandets parti och i övrigt ha så litet
att göra med politiken som möjligt.
— Fader, jag erkänner, att jag till alla delar gillar vad du nu
säger och skulle gärna följa ditt råd, men jag är bunden vid
konung Sigismund, bunden av ett obetänksamt löfte.
— Ja, min son, det löftet skall kanske kosta ditt liv, men —
det måste hållas.
Gösta satt en stund grubblande med handen under kinden,
men så sporde han plötsligt:
— Fader, känner du någon av Forstenasläkten?
— Jo, lita på det, svarade riddar Arvid, i det han tog sig på
skuldran, lita på det. Jag känner ännu här en svidande ömhet
efter det hugg, som Anders Lennartsson gav mig vid Stångebro.
Att det icke blev min bane har jag endast min goda rustning att
tacka för. Anders Lennartsson är för närvarande den bästa
klingan i landet.
— Känner du ingen annan av Forstenaätten?
— Kanske, men jag kan ej nu erinra mig det.
Gösta stack handen under livtröjan och framtog det brev,
som riddar Erik Bagge givit honom i ekbacken vid Stegeborg.
Brevet var av pergament, tämligen stort och förseglat med ett
vaxsigill, i vilket man såg Baggevapnet. Den sida, där
utanskriften stod, var starkt fläckad av blod, men nu, sedan Gösta
försiktigt avtorkat det, kunde man dock läsa utanskriften. Den
var av Erik Bagges egen hand och av följande lydelse:
»Till välbördiga och dygderika Karin Söffrensdotter Kijl, väl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
