- Project Runeberg -  De tolv apostlarne eller Jakob Bagges skatt. /
77

(1913) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Gösta betänkte sig.
Rösten lät ju som en människas röst, ja rent av
förtroendeingivande, och, när allt kom till stycket, så talade den nog också
sanning. Ett ben stack fram under kåpan. Det var förfärligt,
onaturligt magert, men dock icke ett benrangelsben. Icke skulle
han, en man som sett döden i ögonen på slagfältet, låta skrämma
sig av en genom sjukdom missbildad man. Han sade sig ju vara
Velams vän. — Kunde man tänka sig ett bättre gömställe, än
detta övergivna kloster, som ingen vågade beträda, och en bättre
väktare än denne munk, som måste skrämma varje främling
från vettet? Ja, säkert vore både Velam och skatten här, och
vad han nu sett, vittnade i hög grad om gubbens slughet.
Allt detta for på ett ögonblick genom hans hjärna, och så
besinnade han sig icke längre. Modigt följde han munken, som
med stor noggrannhet riglade dörren efter sig.
Det var alldeles mörkt inne i klostret, men munken tände
en lampa, vid vars fladdrande sken han såg ännu mera
spöklik ut.
— Velam skulle själv ha mött dig vid dörren, yngling, sade
munken, under det de vandrade i de skumma korridorerna,
om han icke av en tillfällig opasslighet varit bunden.vid sin
kammare.
— Bor Anna Velamsdotter också här i detta kloster,
frågade Gösta.
— Nej, icke för närvarande, svarade munken trovärdigt.
Hon har rest bort för en vecka sedan och är ännu ej
återkommen.
Munken gick före med lampan i sin hand och Gösta följde
ett par steg efter. Så passerade de långa gångar, där murarne
stundom slöto sig så nära varandra, att de nätt och jämt
lämnade plats för en människa, och genom välvda rum, där
deras steg gåvo ett hemskt och skrämmande eko.
Plötsligt stannade munken vid en dörr, tog upp en nyckel
ur sin ficka och öppnade den.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:57:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tolfapo/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free