Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Förmår ni klättra upp, om vi fira ned en lina, ropade
tiggaren.
— Ja, jag tror det — i alla händelser vill jag försöka, ljöd det
till svar där nere ifrån.
Den av Bryngel anskaffade linan släpptes ned, oeh efter en
liten stund hade de båda räddarne glädjen att se Gösta tämligen
oskadad, fast med kläderna i ett allt annat än salongsmässigt
skick, krypa ut ur det av dem öppnade hålet i muren.
Med stormande glädje och de livligaste
tacksamhetsbetygelser omfamnade han Bryngel.
— Nej, herre, sade denne, det är icke mig eder tacksamhet
tillkommer, ty jag har endast varit ett ringa verktyg i en
annans hand, fast Gud skall veta att jag gärna skulle gå i döden
för er, unge herre. Den rätte räddaren är denne man, som jag
i min obegripliga enfald och högfärd föraktade därför, att han
är en tiggare.
Gösta fick nu ögonen på den andre, men han kände ej igen
honom. Icke desto mindre och utan att fästa sig vid mannens
mer än tarvliga yttre skick fattade han båda tiggarens händer,
tryckte dem varmt, omfamnade honom, kysste honom på
pannan och sade:
— Vem du än må vara, främling, och huru dant ditt yrke än
är, så förblir jag dock din gäldenär för livstiden, ty du har
räddat mig från den ohyggligaste död, jag kan tänka mig, den
nämligen att levande uppätas av råttor. Ty sådan skulle inom en
ej allt för lång tid min gräsliga lott ha blivit. Det fanns ingen
möjlighet att utan hjälp utifrån undkomma, snart skulle mina
krafter, som alltjämt togos i anspråk för att hålla de tallösa
råttorna från livet, ha avmattats, och därmed skulle mitt öde
varit beseglat. Inom några få timmar skulle av mig intet annat
återstått, än ett väl rengnagt skelett. Säkert visste den djävul
i människohamn, som lät mig nedstörta i avgrundshålet, detta
och hade beräknat att så skulle ske.
— Ni känner icke igen mig, unge herre, sade Malkus, och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
