Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
desto fullständigare, så snart han kom in på den andra. Det
ledde till ett långt samtal, under vilket tiggaren fick veta Göstas
ärende i klostret, och det slutade med förklaringen:
— Jag vill genast föra er till gamle Velam. Låtom oss utan
dröjsmål begiva oss på väg, ty jag förstår nu att det icke var av
sonlig ömhet utan på grund av något sattyg, som Lambert
lockade mig att åt honom uppsöka gubben. Låtom oss skynda
för att korsa hans illistiga planer, vilka de än må vara.
Om dessa planer hade Gösta en viss aning, fast han ej nämnde
något om apostlarne för tiggaren.
Emellertid dröjde det icke många minuter förr än Gösta och
Bryngel med Malkus som vägvisare voro på väg till
Ramundersberget och kort innan solen började dala bak skogstopparne
stodo de framför den lilla koja, som vi förut beskrivit.
Både gubben och Anna voro hemma och blevo mycket glada
över att återse Gösta.
— Nu ser jag att min dröm besannas, utropade gamle Velam,
i det han tryckte Göstas hand, ty för visso lider nu mitt
väktarekall mot sitt slut, efter som ni, unge herre, kommer som
ett sändebud från riddaren, vilket jag vet därav, att en person,
som själv bevittnat det, för mig berättat, att ni samtalade med
honom kort före hans död. Säkert gav han er något viktigt
uppdrag till mig. Jag har länge väntat, att ni skulle komma.
— Ja, du har rätt, Velam, svarade Gösta, och jag skulle varit
här långt förut, om icke en blodstörning hindrat riddar Erik
att säga mig, var jag skulle träffa dig. Att detta likväl till slut
lyckats, därför har jag tiggaren, som varit min vägvisare, att
tacka.
— Store Gud, utropade Velam, om jag anat detta, så skulle
jag uppsökt er, men jag trodde, att riddaren sagt er, var jag fanns.
Riddaren gav mig sträng befallning att hålla mig gömd, tills hans
bud kom, och han gjorde detta av omtanke för mig, gamle man,
ty han fruktade att onda människor skulle försöka att medelst
tortyr pressa ur mig den hemlighet, som jag blivit satt att bevara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
