Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gubben funderade,
— Jag vet ett råd, sade han plötsligt. Jag skickar i afton
Anna till staden, där hon stannar över natten hos en av mina
gamla vänner, av vilken hon i morgon bittida lånar en båt och
för den dit, dar ekan ligger. Under tiden stanna ni i kojan hos
mig, och det vore underligt om ej fyra väpnade män — jag har
vapen även för tiggaren, som ser ut att i nödfall kunna bruka
dem’— skall kunna hålla jesuiterna från livet, om de komma.
Detta förslag fann Gösta gott. Anna tillkallades och var
genast villig att begiva sig till staden, och männen stannade i
kojan, varunder en turvis höll vakt, medan de övriga sovo.
Natten förflöt lugnt och stilla och vakterna förnummo intet.
Farhågorna för jesuiternas anslag hade således varit obefogade.
Men försiktighet skadar ju aldrig.
Följande morgon i daggryningen voro de fyra männen i kojan
uppe och beredda att börja dagens företag. Under väntan på
Annas återkomst, beslöt Gösta att meddela hemligheten om
apostlarne åt Bryngel och tiggaren, vilka hittills icke haft en
aning om denna sak. Men nu skulle de ju biträda vid bildernas
nedbärande till ån ävensom i deras forslande till Stegeborg och
därför tyckte han det vara på tiden, att de nu finge veta vad
frågan gällde. Och så berättade han så mycket han visste om
apostlarnes historia, huru de voro föremål för jesuiternas lystnad,
samt vem de nu enligt riddar Erik Bagges sista vilja tillhörde.
Den som med utomordentligt intresse lyssnade till denna
berättelse var tiggaren Malkus.
—- Nu förstår jag, utropade han, varför den skojaren Lambert
— Gud förlåte mig att jag så benämner honom i hans fars
närvaro — lockade mig att spionera på en ärlig man. Men vem
kunde också tro, att där kunde ligga skalkeri och djävulsfunder
bakom att hjälpa en son att finna sin fader?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
