Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
därest de företagit en noggrannare undersökning,, skulle ha
befunnits vara huvudet av just den man, varom en del av deras
samtal rörde sig, nämligen ingen mindre än Lambert Velamsson.
Det var han, som låg dold i buskkrattet, och därtill så nära,
att han icke blott kunde uppfatta deras ord utan även, genom
att försiktigt sticka fram huvudet, se deras manipulationer med
klippblocket. Härigenom var grottans hemlighet avslöjad och
det just för den farligaste av deras fiender.
Men hur kom det till, att Lambert befann sig just där och i
detta för hemlighetens bevarande så viktiga ögonblick?
Ingenting är. lättare att förklara.
Då tiggaren Malkus och Bryngel inträngde i klostret, befunno
sig där icke blott »den spökande munken» utan även hans gäster
pater Lanterna och Lambert Velamsson. Men av respekt, om
icke för den obeväpnade tiggaren, så för den dess bättre
beväpnade knekten, drogo de sig skyndsamt tillbaka till ett gömställe,
dit Malkus’ lokalkännedom icke tillät honom att följa dem. Och
från detta säkra gömsle iakttogo de Gösta Svans räddning från
början till slut. Och de förmådde ej eller vågade ej förhindra
den.
Pater Lanterna rasade.
— Du skulle ha givit honom en stilettstöt i samma ögonblick,
som han sjönk genom falluckan, utbröt han emot pater Uddo,
vars vämjeliga ansikte förvreds av krypande fruktan för
förmannens vrede. I sanning, vår heliga orden är allt för illa
betjänad av sina mest betrodde agenter. Kurt Rosegger har ännu
ej fått mitt bud och lär väl svårligen hinna hit förr än i morgon
natt, det vill säga sedan junkern, som naturligtvis av tiggaren
föres till gubben Velam, dragit bort med skatten Och
apostlarne äro för alltid förlorade för oss.
— Nej, nu först äro de vunna, sade Lambert med tvärsäker röst.
— Vad menar du — det är väl inte din avsikt att håna vår
heliga orden, röt patern, ännu mera uppretad av Lamberts
inkast.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
