Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var pater Uddo, som framställde detta förslag, sedan de
lagt i land.
— Nej, Lambert må bevaka båten — jag går med dig och
hämtar båren, avgjorde patern.
Och så blev det också. — Lambert satt hopkrupen i fören;
med huvudet lutat mot handen försjönk han i tankar.
Kände han någon tillfredsställelse över att nu äntligen ha
lyckats med det, som blivit honom förelagt av Mala Spina? Nej!
Snarare förnam han en naggande smärta över att på ett så
skamligt sätt ha narrat de sina och berett dem en gränslös sorg. I
själva verket var Lambert mera fästad vid fadern och systern,
än hans gärningar låtit förmoda. Det var den järnhårda
disciplinen inom jesuiterorden, som helt och hållet kuvat honom och
undertryckt den naturliga känslan.
I ett hänseende kände han dock nu en viss matt
tillfredsställelse över att ha lyckats, och det låg däri, att han därigenom
blivit fri från den fruktan, han sedan någon tid hyst, att pater
Lanterna, trots sitt löfte, skulle använda tortyr mot den gamle
för att få veta var skatten förvarades.
Att denna hans fruktan icke varit obefogad, hava vi hört av
samtalet i klostret.
Plötsligt kom Lambert att fästa sina blickar vid ett gammalt
pilträd, som växte i själva åkanten helt nära båten. Dess gamla,
knotiga grenar voro så underligt förvridna, och nu i det
obestämda dunkel, som en beslöjad måne bredde över det tysta
landskapet, föreföll det honom som hade pilens grenar
förvandlats till glupande drakar och ringlande ormar och — vad var
det? Såg det ej alldeles ut som en hittills orörlig gren skilt sig
från de andra och hotande rest sig till anfall. Med ett språng
stod Lambert upprätt på stranden. I detta Ögonblick gled
månskivan fram bak kanten av ett moln. Då flög en underlig
strimma från den knotiga pilen och träffade Lambert i bröstet.
Slående armarne över huvudet, föll han baklänges på
strandbräddens gräs utan att uppgiva ett ljud eller en suck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
