- Project Runeberg -  De tolv apostlarne eller Jakob Bagges skatt. /
105

(1913) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ken sträcker sig ut till skärgården. Här kunde Gösta själv
tjänstgöra som vägvisare, tack vare den goda kännedom om
trakten han erhållit under sina jakter den tiden han vistades
på Stegeborg.
I allmänhet höllo de sig nära strandbrynet, men stundom
nödgade dem dock de klippor, som brant stupade ned i sjön,
att taga en omväg inåt landet, dock i allmänhet icke längre än
att de kunde hålla utkik över sjön, ty det var ju på den de
personer färdades, som de förföljde.
Komna till den plats, där i vår tid gården Hackerstad ligger,
hade de just kringridit ett dylikt, mot sjön brant stupande
berg och kommit till en smal, med gles lövskog och buskär
bevuxen dalkjusa, då de fingo se en ensam man sitta på en sten
just där den trånga dalen mynnade ut vid sjön. Han satt
nästan orörlig med ett kort spjut stött emot knäet och tycktes
försänkt i begrundande.
— Ben där måtte vara en släkting till mig, utbrast Malkus.
Låtom oss rida ned och höra om han sett till männen med
båten.
— Hur kan du tro, att det är en släkting, frågade Gösta
förundrad.
— Han har ju eldrött hår, likasom jag, svarade tiggaren.
Emellertid vände de sina hästar nedåt sjön och hade snart
hunnit fram till mannen, som likväl tycktes taga föga notis om
deras ankomst utan stirrade buttert framför sig med sitt enda
öga. De sågo nämligen nu, att han var enögd. Där det
andra ögat skulle haft sin plats, satt i stället en stor, svart
plåsterlapp. För övrigt såg mannen ut som en värklig jätte, där han
satt. Bredare skuldror och grövre armar hade ingen i
sällskapet någonsin sett.
— Vill du säga mig, min gode man, sporde Gösta, i det han
höll in sin häst framför främlingen, om du sett tvenne män i
en tungt lastad båt ro här förbi eller lägga i land här i
närheten? ,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:57:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tolfapo/0271.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free