Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag insäge, att min död skulle göra någon nytta. Men det finns
icke längre någon möjlighet att rädda apostlarne.
— De skola på fästningen se röken och skynda till vår hjälp,
tröstade Gösta.
— Det tror jag knappast, invände Velam, ty skogseldar äro
icke ovanliga i denna trakt och endast när de sprida sig till större
rymder, väcka de uppmärksamhet.
— Herre, viskade Bryngel, låtom oss hasa oss ned för klippan,
göra ett kraftigt utfall och slå oss igenom. De äro dock icke
mer än femton stridande nu, enligt vad jag nyss räknat.
— Då måste vi lämna apostlarne i sticket, mumlade Gösta,
ty vi kunna icke bära dem och göra ett utfall på samma gång.
— Skaffa mig ett starkt rep och. jag skall bära dem alla tolv
på min rygg,.men ändå krossa skallen på många sjörövare,
föreslog Simon Röde.
Nu började eldgnistor antända den torra mossan på klippans
topp, det brann omkring dem, och det blev allt mera tydligt,
att det snart skulle bli alldeles omöjligt att uppehålla sig
däruppe.
Tiggaren hade hittills legat tyst. Nu sprang han upp, grep
Gösta i armen, pekade västerut och ropade:
— Se, se, där kommer hjälpen!
Gösta var icke sen att följa hans fingervisning. Från klippan
såg man ett ganska långt stycke av en tämligen öppen dalgång,
som parallellt med stranden sträckte sig västerut. Själva hade
de nyligen ridit fram där. Nu syntes en ryttartrupp på minst
trettio man i galopp jaga fram där. Och i spetsen red en
högväxt riddare i harnesk och med vajande hjälmbuske.
— Anders Lennartsson, så sant som jag lever, utropade
Gösta glad. Låto,m oss nu hasa oss ned för klippan och angripa
rövarne. De skola icke få tillfälle att röva skatten.
Kurt Rosegger kunde ej se de anstormande ryttarne och
kna-stret av det brinnande riset hindrade honom att höra
hästtrampet. Då Gösta och hans män gledo utför klippan och under .
Jakob Bagges skatt II 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
