Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tager dem ifrån mig, så blir jag kanske en odåga. Ni har väl
hört, herre, hur det gick med tomten, som fått granna kläder?
— Nej, det har jag icke.
— Så vill jag berätta det för er: Jo, det var en gång en
mjölnare, som hade en så förfaseligt snäll tomte i sin kvarn.
Mjölnaren kunde sova så lång dagen var, ty tomten malde och drog
till huset, så aldrig har någon mjölnare funnits, som haft det
bättre än haa. Och hans hjärta veknade för den snälle tomten,
så att han en vacker dag köpte nya och vackra kläder åt honom,
ty sanningen att säga hade han under det myckna malandet
blivit ganska utsliten. Och tomten tog emot och tackade. Men
så var det också slut med malandet. Då nu mjölnaren sporde
honom, varav det kom sig, svarade tomten..
»Nisse är grauner,
han sig neddammér,
han maler aldrig mer.»
Och det gjorde han inte heller. Där ser man faran av granna
kläder.
— Nå, därom skola vi tala vidare en annan gång, men följ
mig nu upp i vapensalen, så skall du få se något, som jag tror
skall intressera dig, föreslog Gösta.
De gingo upp i huvudbyggnaden och inträdde i den s. k.
vapensalen. Det var en ovanligt stor hall, vars väggar voro
beklädda med rött kläde, å vilket blanka vapen, sköldar, svärd,
hillebarder och hjälmar voro upphängda i smakfullt ordnade
grupper. Det var dock icke vapnens glans, som i främsta
rummet ådrog sig uppmärksamhet, nej, det var långa, dukade bord,
som, sträckande sig från salens ena ända till den andra upptog
mitten av det stora rummet. Och vilken dukning sedan! Den
undre duken, vars fransar nådde ända ned till golvet, var av
rött kläde, broderad med i grönt och guld utsydda guirlander
och blad, den Övre, som räckte föga ned om bordskivan, av
snövit dräll. Och på denna duk glänste och skimrade det av silver.
I en lång rad från bordets ena ända till den andra stodo här de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
