Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gäster efter den andra utvecklade. En nutidsmänniska kan
svårligen göra sig ett fullständigt begrepp om den ståt och lyx,
som den tidens svenska ridderskap kunde vid högtidliga
tillfällen utveckla. Det var ett spel av färger, ett gnistrande av ädla
stenar, en glans av blanka vapen, ett glimmande av guld och
silverbroderier på kläder, sadeltäcken och munderingar, vartill
man i våra dagar på sin höjd kan få ett förfalskat motstycke på
teatern. Och detta i det fattiga Sverige, där för icke länge
sedan pest och hungersnöd förvandlat vida landsträckor till
ödemarker. Det var icke utan att tiggaren, där han satt hopkrupen
på svalgången, gjorde ganska bittra reflexioner i den
riktningen, ty hans kringströvande liv hade givit honom en rik
erfarenhet, huru litet i själva verket denna prakt motsvarade det
allmänna tillståndet i landet. Slutligen togo sig hans tankar
uttryck i halvhögt uttalade ord, vilka dock ingen annan än vi
hörde:
— I höge herrar, som i makt och härlighet stoltsera på edra
skönt beprydda hästar, sade han, I tyckes redan ha glömt, att
för några få månader sedan några av edra yppersta gelikar fingo
på Linköpings slott böja sina nackar under bödelssvärdet.
Hodie mihi, eras tibi, sade de gamla romarne, och I kunnen
förmodligen få besanna det ordspråket, ty hertigen,
riksföreståndaren, är ingen man att skämta med, och fast vi befinna oss nu
mitt i kretsen av hans mest tillgivna vänner, så ser jag dock
mer än en bland eder, som säkerligen icke har rent bröd i påsen,
om det skulle falla riksföreståndaren in att rannsaka i det
förflutna. Men vad ser jag! Då man talar om spöket, är det i
förstugan. Vid St. Antonii ögonbryn, är icke den man, som på sin
svarta häst nu rider in på gården i spetsen för ett ståtligt följe,
hertig Carl av Södermanland i egen hög person, så vill jag aldrig
mera smaka en kanna gott öl. Malkus, Malkus! — Konung
Sigismund har tvättat dina smutsiga fötter och hans fagra
drottning torkat dem. — Nu skall du sitta till bords med Sveriges
rikes föreståndare, den stränge hertig Carl. Aldrig kunde du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
