- Project Runeberg -  De tolv apostlarne eller Jakob Bagges skatt. /
136

(1913) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Vad. nu, mitt vana viv, utropade h|tn bestört, tårar på
själva bröllopsdagen. Vem har gjort min Ingeborg ledsen?
— Gisela har försvunnit, svarade hon snyftande. Se dar, läs
själv!
Han tog brevet och läste det. Det var av följande
kortfattade lydelse:
Allra käraste fru!
Aldrig hade jag trott, att jag med vett och vilja skulle göra
eder sorg på er bröllopsdag, som jag vet, att jag nu gör. Men,
Gud hjälpe mig så visst, jag kan icke annat, ty till den man,
som I nu äktat, har jag i flera år burit en lönnlig kärlek, vilken
jag icke förmår upprycka ur mitt hjärta. Det mån I dock veta,
han har ingen skuld i min olvcka. Tack för vad ni gjort för
iandstrykerskan, tack och farväl! Jag har förskaffat mig medel
att resa till utlandet, och det skulle vara förgäves att söka mig.
Eder evigt tacksamma
Gisela.
Gösta stod länge i djupa tankar med brevet i sin hand. Hade
han anat, att zigenerskan älskade honom? Ja, i Uppsala hade
denna tanke uppstått hos honom, ty varför skulle hon annars
valt just honom till sin förtrogne — och därigenom räddat hans

liv. Men han trodde, att tiden dödat detta kanske halvt
omedvetna tycke, som han under sammanträffandet på Lunden icke
varit skarpsynt nog att upptäcka.
— Stackars Gisela, suckade han.
— Ja, stackars Gisela, instämde Ingeborg. Och jag, som
aldrig anat något dylikt. Vad jag måtte ha plågat henne.
Efter bröllopsfestens slut, och just då Gösta stod i begrepp att
med sin unga maka draga ned till fädernehemmet i Småland,
tog han Malkus avsides och sade till honom:
— För din envishets skull skiljas nu våra vägar, och Gud vet,
när vi återses. Men innan jag bjuder dig farväl, vill jag göra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:57:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tolfapo/0302.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free