- Project Runeberg -  De tolv apostlarne eller Jakob Bagges skatt. /
140

(1913) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ty de ekonomiska omständigheterna befunno sig i ett hart när
förtvivlat skick, i det bristen på penningar, foder, livsmedel och
allt, som behöves för ett krig, förlamade varje rörelse, men de
svenska soldaterna tycktes dock vara vid gott mod. Nyligen
hade de vunnit en betydande framgång över fienden vid
Frägnered i Halland, och de hyste ett fäst förtroende till den
18-årige konung, som med en mogen mans omtänksamhet och en
ynglings oförfärade dådkraft ledde försvaret.
I den öppna dörren av en koja vid vägen stod en reslig man
i sina bästa år. Dräkten var en adelsmans, men liksom
soldaternas munderingar visade den talrika spår av ett hårt
vinterfälttågs strapatser. Tolv år ha förflutit, sedan vi sågo denne
man, men vi igenkänna honom genast. Det är Gösta Svan. I
ro och fred hade han suttit på sin gård i Småland, odlat sin jord
och gjort Gud och var människa rätt, låtande krigets åskor rulla
på andra sidan Östersjön, bäst de ville. Men då den danska
fejden bröt ut, när fienden förde sina segrande och övermäktiga
vapen ända in i hjärtat av fosterlandet, då grep han åter till
svärdet. Och nu var han här, görande fältöverstens tjänst vid
en avdelning äv rytteriet, just den avdelning, som mest utmärkt
sig på Frägnereds gärde.
Stödande sig mot dörrposten stod han med armarne
korslagda över bröstet och spejade söderut över vägen, vilken man
här såg ett gott stvcke.
— Om ingen olycka hänt budet, mumlade han för sig själv,
borde jag nu kunna vänta dem när som helst.
Men hur han spejade, syntes dock ingenting av sådan
beskaffenhet, att det tycktes motsvara hans förväntningar, på sin höjd
en eller annan soldat, som gick från eller till högkvarteret uppe
i byn, eller en flock ryttare, som vattnat sina hästar i en vak
på älven.
Jo, nu tycktes något komma fram vid den bortersta kröken
av vägen, något till sina former obestämt, vars beskaffenhet
den disiga luften hindrade honom att urskilja, men som helt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:57:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tolfapo/0306.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free