- Project Runeberg -  Min 12:te bok /
6

(1946) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Janne Mattssons val

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i Danska sundet — Öresund, vill säga — där var det
så tjockt med skutor, så det var nätt att rånockarna
gick klara för varandra, och de som inte fick rum,
gick på bankarna och blev fast där. Och här i Ålands
hav var det inte stort mindre trafik. Den tiden fanns
det många skutor här i skeppslaget. Varenda bonde
var redare och de flesta hade varit på sjön i
ungdomen och visste var krogarna fanns i alla sjöstäder
jorden runt.

Redaktörn har hört talas om gamla Hoppet och
kapten Andersson? Det var en tremastskonare, som
seglade med engelsk lera i många år till
Gustavsbergs postelinsfabrik. Och redaktörn kommer ihåg,
att var gång en kastar kroken i viken innanför
ruskpricken i Lingösundet, får en lera på flyna. Det är
just engelsk lera det, för efter var resa skrapade
kapten Andersson lastrummet just där i viken. Är
det inte märkvärdigt, att det skall finnas engelsk lera
i en vik långt oppe i Roslagen? Men det bevisar,
att det har vart trafik, det! Men om tusen år, när
nån dumbom får lera på kroken där, så vet han inte
varifrån den kommer, för då är det bortglömt. Men
jag vet det, för jag har haft praktik. Just praktik!
Och den som inte har praktik, han är och förblir en
dumbom. Som för exempel den där prästen, som skulle
med en ostindiefarare. Han bad i sin kyrka innan
han reste, att han skulle få stillt på sjön, dumbommen!
Men då var det en sjöman, som satt längst ner i
kyrkan. Han reste på sig och sa: — Det blir en
lång rodd, det, pastorn, sa han. För när en skuta
inte går mer än elva träskolängder om dygnet, då
får en börja ro, det är lika sant som Guds ord, det,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:57:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tolfte/0006.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free