- Project Runeberg -  Min 12:te bok /
11

(1946) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Janne Mattssons val

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

så knogade jag till relingen. Därnere låg den jäkla
otäcka volymen som vanligt och såg ut som om han
sov.

All right! Jag lämpade spiran utombords och
siktade på lufthålet och körde till så mycket jag orkade,
och det var inte litet, det, redaktörn, för mina krafter
var rent okristliga på den tiden.

Och ett sådant liv som det blev i havet, har det
väl aldrig varit utanför St. Kilda varken i forntiden
eller i vår tideräkning, sen almanackan kom till. För
valsaten började nysa förstås, och det lät väl som
nuförtiden, när tysken klämmer till med Tjocka
Berta och mycket värre än så. Men spiran satt fast,
för det var Janne Mattsson, som hade klämt dit henne.

Gubben dråsade ur kojen förstås och kom ut
yrvaken och med talgögona på skaft som en hummer.
Och folket stod och gapade, så en kunde se frukosten
i dom. Men det stod inte länge på, förrän gubben
begrep att det var jag, som hade överträtt hans
befallning och han kom rusande emot mej, men han
hejdade sig i sista stund, för än har ingen man av
kvinna född torts lägga händer på Janne Mattsson.
För jag var farlig i ögona på den tiden, redaktöm.

Och hela tiden höll valen på att nysa, så det
fladdrade ända opp i röjlarna på Jupiter och det
slog i rårna och folket måste hålla sig fast för att inte
blåsa överbord. Och emellan nysningarna reste valen
sig på ända och ruskade på huvet som en doktor, när
det inte finns något hopp längre. Men spiran satt
fast, som om hon hade slagit rot i skallen på åbäket.

Den andra valen var framme och nosade på
kamraten ett slag, men tyckte bestämt att något var i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:57:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tolfte/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free