Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Janne Mattssons val
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och vände mej tre varv motsols, och så sa jag till
gubben:
— Kapten, tag kikarn och si över styrbords låring,
för där står vind, som jag har lukt av! För sådan
nos har jag!
Och han kikade och sa: — Sån en jäkla Mattsson,
sa han, han har rätt, sa han. Stewart, skrek han,
ge folket en sup! Och så gick han in i kajutan.
Men valen höll på och gick runt skutan ända tills
brisen kom. Då förlorade vi honom ur sikte.
Sen såg de den där valen alltsomoftast i havet
omkring Färöarna och litet varstans där i krokarna.
Och efter ett par år var han så bekant, så ingen fäste
sig egentligen vid honom. De sa bara: — Se där har
vi Janne Mattssons val, sa de.
Med åren blev ju flaggen lite sönderblåst och spiran
blev skamfilad i isen, som naturligt var. Men annars
var hela ekipaget sig likt.
Många år efteråt träffade jag en norsk sjöman i
Tromsö, som hade varit med Ford, valkungen,
redaktörn vet, på fångstfärder där oppåt. Vi satt på en
ölschapp och söp en kväll och jag råkade tala om den
där valpaschasan.
Då tittade norsken på mig, och så tog han mig i
kragen och frågade:
— Er Dokker Janne Mattsson fra Väddö?
— Han och ingen annan, sa jag.
— Da maa jeg, Dæveln brække mej, betale Dokker
ti kroner, sa han. Och så tog han fram en tia och
gav mig. För det var just Ford, som till slut hade
harpunerat min val nånstans utanför Island. Och när
han fick läsa inskriften på flaggen, så sa han till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
