Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En påsknatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
obligatoriska remmen om frambenen, utan vilken ingen
häst fick lämnas ensam på gatan.
En lycklig tanke flög igenom min hjärna.
— Vill ni åka hem, prissar? Vi tar den här hästen
som tydligen övergivits av sin kusk. Den fan är
beställd hit och nu sitter han naturligtvis inne hos
pigescherna i köket och får mat och sprit medan han
väntar att beställaren skall bli ledig.
Kamraterna tvekade.
— Men, fortsatte jag på mitt övertygande sätt, det
är ju helt enkelt vår skyldighet att ta hand om kraken.
Kusken har lämnat honom utan tillsyn, eller också
har han gått hit ensam från någon annan stadsdel.
Remmen har han inte om benen och den skall han
ha, om inte fan rider märket. Alltså blir vårt straff
intet eller så obetydligt att det inte spelar någon roll.
Allons donc!
Så småningom medgåvo de att jag hade
fullkomligt rätt. Vi beslöto alltså begagna oss av tillfället
och resa hem i egen vagn. Men Hansson ville rida.
Det var helt enkelt omöjligt att få den idén ur hans
huvud. Han svingade sig således upp på hästryggen i
päls, storm och galoscher, August Lindberg satte sig
i droskan och jag klev upp på kuskbocken.
— Kör! sade August.
Hästen syntes vilja ruska av sig sin ovana börda,
men inom kort fann han av mitt energiska grepp i
tömmarna att han måste tjäna av de nyss undfångna
brödkakorna och satte sig i rörelse. Vi kommo ut på
Kungsträdgårdsgatan och veko av norrut.
Ingen polis syntes till. Klockan var väl omkring 3.
Vi fortsatte, men jag märkte snart att jag icke dugde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
