Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Botanik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»schlapp, schlö, schlarvig och liknöjd» vågade tentera
till högre betyg, särskilt som jag inte anmält mig
till tentamen. Men jag kunde mitt pensum
någotsånär. Lektorn förklarade emellertid, att detta mitt
kraftprov låg utanför kursen och bevisade att jag
hade kunnat, om jag hade velat. Alltså var jag en
mindervärdig individ och jag var dömd till underbetyg.
Jag hade en gång, då människoskelettet skulle
demonstreras, burit in det i skolrummet sedan jag satt
en smörgås med korv på mellan dess käkar. Lektorn
kunde inte glömma denna violation. Och han hade
för resten rätt i sitt omdöme om mig: jag var
okunnig.
Jag gick hem sörjande. Men plötsligt fick jag en
idé, sänd från de höga olympiska gudarna. Annars
hade jag inte suttit här just nu och skrivit detta.
Jag visste att lektorn var speciellt botanist. I mitt
av J. A. ärvda herbarium ägde jag några exemplar
av en 100-växt, jag tror ett helt dussin. På lapparna
stod med Tegnérs stil: Salix arbuscula ß
glauca.
Jag plockade bort lapparna och gick upp till
lektorn med ett par exemplar. Hans hy förvandlades då
nan fick se mig. Men jag högg in i hans liv innan
han hann köra ut mig: — Skulle lektorn vilja vara
vänlig och säja vad det här är för en växt? Att
det är en Salix, det ser man, och att den är ifrån
Lappland, ser man också. Jag tror att det är
arbuscula.
— Har du tagit den själv? frågade han och
plockade fram ett förstoringsglas.
— Nej, svarade jag tämligen sanningsenligt, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
