- Project Runeberg -  Min 12:te bok /
66

(1946) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krigarliv

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Jag kände den gamle generalen redan från mina
gymnasistår och mitt första studentår för att inte tala
om mitt första beväringsår, då jag skrivit en
humoresk om en basse. Generalen brukade till och med vid
passerandet av stationen, där min far var chef, stundom
luta sig ut ur sin salongsvagn och säga: — Vill inte
stationsinspektoren låta Albert följa med neråt linjen
några mil? Vi måste berätta historier för varandra.
Var jag då tillstädes fick jag rätt ofta följa med.
Där satt generalen rakryggad i ett hörn med sin
elfenbensprydda ebenholtskäpp i handen. Hans adjutanter
sutto på soffan mittemot mig och undrade vad jag
skulle ha mod att berätta. Jag var blyg i början,
men generalen hjälpte mig på traven med någon stark
historia och sen var gärdet uppgivet. Jag kunde ju
nästan alla Smålandshistorier, åtminstone de
genuinaste från den tiden — och då fanns det genuina
sådana — men när det blev för svårt, höjde generalen
sin käpp — adjutanterna sutto tysta och jag lät mitt
hemlands vackra landskap flyga förbi salongsfönstren,
tills eri glimt kom i den gamles ögon och han berättade
något. Så upprepades liknande situation ända tills
vi kommo till Hultsfred, där mitt tåg mötte.

Nåväl! När jag satt där i vakttältet och förbannade
min tillvaro, flög det i mig att jag skulle rusa ut
när generalen passerade och på grund av vår gamla
bekantskap be att få permission åtminstone så länge
att jag hann dansa gamla valsen baklänges med min
fästmö (jag undrar om hon minns allt det där nu
för resten). Jag var övertygad om att jag skulle få
permission — så många verkligt goda historier jag
berättat för honom! Tankarna flögo som pilar genom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:57:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tolfte/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free