Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjömansliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nog hastigt, jumpande över barnungar och mindre
käringar, kröp under hästar, sprang tvärsigenom
droskor — men kursen höll jag! Det var tur att solen
var uppe. Och tänk att jag hittade nästan rätt. Det
vill säga till den avdelning av hamnen jag skulle.
Jag sprang ombord på första bästa steamboat, och
där träffade jag en hygglig tysk, som klarade upp
skivan åt mig så jag fick låna ett par skor och en
tröja för att kunna gå ombord lugnt i egen skuta.
Där klädde jag mig själv och tog en kappsäck med
styrmans dress i och sen hyrde jag en droska — för
det fanns inte biler då — och körde till vår sista
adress. Men tänk om jag hade glömt adressen! Jag
blir riktigt kall om kroppen än, då jag tänker på det.
Nå, där låg styrman och väntade och försökte hålla
låda med negerkäringen, men den tusan gjorde sig
dövstum. Vad som hänt kunde ingen av oss påminna
sig. Vi hade väl fått något sattyg i våra drinkar och
sen blivit utplundrade inpå bara kroppen, fast de glömt
styrmans fina byxor. Anmälning? Nej, vi skämdes
som våta katter. Vi var bara glada att vi inte tagit
ut hela hyran.
Sjömansliv, gosse!
— Ja, du har kanske rätt att en fullvuxen, riktig
karl inte blir rädd. Det blir något annat i stället för
ungdomens rädsla. Allvar, kanske, inför dödens
majestät, eller något sådant. Eller hur?
— Kanske vi skä kalla det så. Jag minns särskilt
en gång utanför Kap Horn. Jag vet mig aldrig ha
varit så nära döden som då. Jag var fullvuxna
karlen, hade seglat matros i fem, sex år. Det var också
med en engelsman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
