Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Med timmerhuggare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slog sig på knäna och flatskrattade. Ja, det var också
en fin fångst, själva överbasen för tjyvskyttarna i
länet.
— Jaså, du kan inte stiga opp, Brems Johan? sade
han. Jaså, du kan inte det, hi hi hi! Ja, inte behöver
du’t häller, för vi tar dej som du är och lägger dej
på kälkarna — nog ska du komma härifrån alltid
fast du inte kan reda dig själv.
Brems Johan svarade ingenting — det var ju
ingenting att svara på. Men han tänkte så mycket mera i
stället! Mer än hundra älgars bane var han och hade
gått fri tills nu trots oräkneliga stämningar och förhör
och andra trakasserier, och inte en gång bössan hade
de lyckats kapa åt sig förrän nu och nu hade han
själv fått släpa med — retligt var det, det var så en
kunde kräkas opp sin odödliga själ.
Men nu kom hästen med timmerkälkarna. Några
händer lyfte Brems Johan som man lyfter en
amerikakoffert. Någon surrade fast honom med någonting —
och så hördes länsmans gemytliga stämma genom
huvudöppningen på det ogemytliga fängelset: — Den
här gången erkänner du väl ändå, Brems Johan?
Brems Johan tänkte över sin ställning två eller tre
sekunder. Och den tiden tycktes vara tillräcklig, ty
han svarade: — Ja, dä ä väl så gott jag erkänner då!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
