Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett uppvaknande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ögonblickligen. Jag riktade ett par vidöppna sovande ögon på
henne och fixerade henne undermedvetet skarpt.
Hon stod borta vid dörren och neg och sade:
— Klockan är 6. Redaktörn skall stiga upp. Är
redaktörn vaken?
— Tack så mycket! Jo, jag är vaken — det hör
ju fröken!
Och jag satte mig upp i sängen för att övertyga
henne om sanningen av mina ord.
— Och nu ser ju fröken också att jag är vaken?
Inte sant?
Detta sade mitt undermedvetna listiga jag av längtan
att dupera henne för att få sova några minuter längre.
— Ja, jag ser det, sade fröken och neg som för
att bekräfta sin innerliga övertygelse om min vakenhet,
samt försvann. Jag kastade ögonblickligen omkull mig
och sjönk djupt in i det omedvetnas avgrunder. Nu
sov jag djupare än före väckningen.
Tiden är ju ett relativt begrepp. Jag sov några
miljarder eoner obekymrad om att runtomkring mig
i oändligheten nya nebulosor födde nya solsystem och
dogo och föddes på nytt eller som kosmiskt stoft
fortsatte sin — — —
— Hör du, vakna! Vakna, säger jag!
Någon ruskade mig omilt. Det var min Kirunavärd.
Han höll på att raka sig. Han gick i tofflor, hängslena
dinglade om hans ben och i handen höll han en
förfärande rakkniv.
— Du var mig en ohängd en att sova. Opp med
dig nu! Du har bara några minuter på dig!
Jag fick en obestämd sensation av fasa, satte mig
upp i sängen och fixerade rakkniven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
