Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett uppvaknande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Om du håller ljuset skall jag drypa
lack inaveln på honom!
Snabbare än tanken var jag klarvaken.
Vid sängen stodo min Kirunavärd med ett brinnande
ljus i handen och vid hans sida stod min jättelike
Luleåvärd med en lackstång och hans dimensioner
tycktes växa till det oändliga genom det hot han
lyckades lägga i sina eljest välvilliga drag.
Jag var verkligen vaken.
Ty den ögonblickliga smärta jag kände i naveln
vid blotta tanken på det fruktansvärda perspektivet
var så intensiv, att jag var absolut övertygad om att
jag blivit stigmatiserad.
August Strindberg visade mig en gång ett sår i
handen, orsakat av en man som ville hans ofärd,
och den mannen befann sig med sina onda tankar
på en dagsresas avstånd från honom. Strindberg var
övertygad om att det var ett verkligt stigma.
Emellertid har jag aldrig förr eller senare blivit
så fort klarvaken som då. Jag tittade på naveln i
spegeln. Nej, där fanns intet stigma!
Om 5 minuter var jag klädd och 5 minuter över
7 voro vi på väg till Luleå. På tåget kom jag att
tänka på att det bara är katolska präster och munkar
som bli stigmatiserade och att stigmatiseringen
inträffar i synnerhet efter späkningen under fastan. Jag
är varken katolik eller helgon eller munk — och i
Kiruna hade det varken varit fasta eller späkning.
Alltså var faran för stigmatisering ganska minimal,
vad mig beträffar. Detta hände för omkring 15 år
sedan. Men sedan dess vaknar jag vid minsta knyst —
till och med om en ängel går genom rummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
