Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Krigsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KRIGSMINNEN.
Nu när det äntligen blivit frid på jorden och
människorna fått en god vilja, luttrade som de äro av
krigets prövningar, kan man knappast fatta det man
gått igenom. Det står för en som en fasansfull dröm
och man förvånar sig bara över att man haft krafter
att uthärda allt.
Men vi Grisslehamnsbor äro ett segt släkte.
Som till exempel när landstormen gjorde sitt intåg
hos oss vid krigsutbrottet. Att den inte söp ihjäl både
sig själv och ortsbefolkningen är ännu en gåta.
Men vi tåla som sagt förfärligt mycket.
Stiligt folk var det emellertid. Äldsta åldersklassen
kom först. Gifta solida karlar med stora matsäckskorgar
och nattsäckar fulla med nubben. Och deras befäl var
som sig bör stiligast. Det stod för litern, vill jag lova.
Och vackra sågo de ut där de kantade stränderna
och blickade bistert ut över Ålandshav mot arvfienden
i öster. Jag gratulerar ryssarna som inte kom. Men
de hade väl sina spioner ute som rapporterade in
vilka sjuhälsinges karlar som garnerade Roslagen. Och
vaksamma voro de. Inte en enda ryss skulle kunna
ha simmat i land och hota vår frihet. Ännu mindre
några lodjor med baschibozouker eller kosacker
ombord. Ty både båtar och folk hade blivit som såll på
några sekunder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 03:57:36 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tolfte/0122.html
