- Project Runeberg -  Min 12:te bok /
124

(1946) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krigsminnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

trädgårdsmästare från Stockholmstrakten. Han fick en liten
hjärnskakning och avhämtades av befälet.

Slutligen insågs nödvändigheten av verkliga
officerare som befäl på den viktiga punkten.
Landstormsbondbefälet avskaffades och reservlöjtnanterna kommo.
Nu blev det ordning och bestraffningar och frid i
samhället. Grisslehamn blev »eine kleine Garnison»
men utan en sådans kabaler och elände. Min
skyttegrav lämnades åt sitt värde, vilket ju var ganska
minimalt, och man koncentrerade sig på bevakningen
av telegrafkablarna som löpa ut i havet strax norr.
om byn.

Sommaren 1915 kom. På mina strövtåg kom jag
ofta till det ensliga kabelhuset. I dess omedelbara
närhet dold av en skogsdunge låg en av manskapet
timrad kåta, där det vilade sig efter vakthållningens
strapatser. Två i sänder med ett par hundra meters
mellanrum bevakade den viktiga kabeln. En dag såg jag
igenom kikaren att en av vakterna låg skönt utslagen
på berget och sov i stället för att vaksamt stirra
ut över det blå havet. Men det var ju högsommar
och varmt och även en vaktpost är ju inte mer än
människa.

Jag uttryckte för löjtnanten mina tvivel om
vakthållningens effektivitet. Men han försäkrade att den
var absolut tillfredsställande. Han inspekterade ju ofta
och på de mest oanade tider. Straffet för slarv i en
sådan tjänst var så allvarligt att ingen skulle våga
vara försumlig.

En dag åt löjtnanten middag hos mig. Vi sutto
naturligtvis uppe länge och pratade, ty kvällen var
varm och vacker. Han skulle för resten inte gå till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:57:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tolfte/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free