Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sälen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Kan Västerman verkligen se här?
— Visst fan kan jag se! Men se tjocka är någe
för jävligt. Jag tappar landkänningen. Men det vore
väl faen om jag inte skulle kunna ta mig fram här,
där jag gått i alla väder.
— Nå, alltså hittar Västerman inte! Vänd då
ögonblickligen.
— Vända?! Nej, vi ska ju till Österskäret.
— Vänd!! Och ögonblickligen!
Västerman vände och inom kort lågo vi vid den av
Norrhammarns bryggor, där vi nyss legat.
Vi hade med oss ett par officerare, som i förlitande
på bogserbåtskepparens kapacitet följt oss i
medvetandet om att kunna vara i Stockholm tidigt följande
morgon. Vi överlämnade således båten åt officerarna
och följde med Västerman, som erbjöd oss nattlogi.
Vi kommo in i ett trevligt skärgårdshem. Där var
rent och snyggt, till och med elegant. Vi satte oss
och diskuterade med Västerman möjligheterna att
tidigt följande morgon komma ut till Österskäret. Jo då!
Västerman hade motorbåt och den gick lagom djupt
för den träden. Med den kunde han ta oss dit i alla
väder, även det jävligaste. Och det vore vi böjda
för att tro, ty närmaste vägen dit var inomskärs och
sjön skulle aldrig kunna bli så svår att vi inte skulle
kunna klara den, särskilt som han hade kapell på
båten och motorn aldrig hade klickat, för den var fin
som fläsk och kunde gå med vad fan som helst. Nu
gick den med fotogen.
Vi sutto där och pratade. Snart skulle vi gå och
lägga oss. Jag observerade ett par sälskinn i rummet,
ett gulvitt av en unge och ett mörkt och stort, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
