Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett marknadsminne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utåt under massans rörelser. Ty bönderna ville
försvara sin favorit Rulle, då Schulze rusade på honom.
Negern hade varit på samma svenska båt som Rulle
under nästan ett helt år, och talte svenska som en
häst och var för resten bara halvblod, vilket syntes
tydligt när han slitit av sig peruken.
Och nu ville de ekonomiska smålänningarna ha sina
pengar tillbaka, då de blivit så lumpet lurade.
Och nu kommo landsfiskalen och fjärdingsmännen
och flera pampar och det blev förklaringar. Herr
Schulze tjöt krokodiltårar och förklarade att Rulle
förstört hans geschäft — vilket han väl strängt taget
också gjort. Men herr Schulze hade också dumt nog
i den första ilskan lovat att Rulle skulle få en kniv
mellan revbenen innan nästa morgon. Alltså blev det
allvarsamma förhandlingar och menageritältet
stängdes för en stund.
Men landsfiskal Bergstrand, som var en ganska
humoristisk själ innerst fast han var sträng och såg grym
ut, förbarmade sig över herr Schulze och de
skådelystna drängarna och pigorna, så att om en timme var
nästa föreställning i gång — med nedsatt avgift
förstås.
Vi fingo aldrig se jättekvinnan Minna, ty farbror
Bergstrand, som upptäckte mig i tumultet, förklarade
att det inte passade sig för mig att titta på dylika
madammer. Utan han rådde både mig och Rulle,
som också kallade honom farbror, att hålla oss ifrån
menageriet, ty det fanns så mycket annat att se på.
Och vidare var det nog klokt att Rulle aktade sig för
tysken.
Men vi firade triumfer tillsammans ändå! Om en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
