- Project Runeberg -  Min 12:te bok /
164

(1946) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tullvaktmästare Janssons uppgörelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kardusen, det! Sån en jäkel! Men dumheten var
begången och kunde inte repareras.

Ja, det kriget! Att det aldrig ville ta slut! Och
ingen seglation var det heller att tala om och alltså
inga extraförtjänster. Och snuset hade också tagit
slut, det var det värsta av allt. Visserligen fanns det
ett surrogat, men det smakade död räv och såldes
för dyra pengar av handlar Enkvist, fast han kallade
det ett ma vara och var så snål att han inte packade
dosan utan strök den. Jo, den var en gammal rackare,
om någon. Han var rik som ett troll, ty han hade
sålt allt brännvin som ålänningarna behövde förr i
världen när de kommo till Notviken med smör och
fågel och harar och strumpor och fårkött och sådant
och bytte till sig mjöl och specerier. Ja, han var så
girig, att han skrek, när han satt på prevetet, och så
noga i vägningen, att ålänningarna hade döpt honom
till Per Gryn. För han hette Per i förnamn och det
passade ju bra. Och nu satt han om kvällarna hos
tulluppsyningsmannen och drack toddy och åt
kalasmat, ty han hade skrivit på inte en utan många reverser
åt tullaren mot säkerhet i boet, som var gammalt
och vackert. Där sprang möbeljudar titt och tätt och
bjödo och ökade på.

Tullvaktmästare Jansson led som sagt av kriget
och dess verkningar, fast det finns väl inga
ämbetsmän med blanka knappar och kunglig krona i mössan
som ha det så bra som en tullvaktmästare på en avsides
liggande station. Sällan har han något att göra. Hans
gång blir sävlig och hans tal värdigt, ty han har en
värdighet att upprätthålla, och en sådan man får
inte gno omkring som en liten röd hund och nosa på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:57:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tolfte/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free