Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tullvaktmästare Janssons uppgörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jansson bemannade sig efter denna tillfälliga
svankryggighet i viljan med mod och återgick till de
beslutsamma årtagens rytm.
Han hade tur. Därute på Aludden sysslade folk
med laxnot och det folket var hela familjen Sjölund.
De höllo just på att dra in, Kalle och brodern från
Stockholm — han visste inte hans namn. Och bakom
på berget stodo gumman Sjölund och sonhustrun, hon
med föregåendet. Jansson drog upp båten, förtöjde
den om en sten och klev uppför berget. Vid en
enbuske höll han på att stiga rakt på gubben Sjölund
som låg på rygg med armarna under huvudet och
snarkade ut i universum.
— Goddagen, goddagen, började Jansson med en
vårdslöst militärisk hälsning. D’ä te å dra laxnot,
sir ja! Slår dä te! Å si Kalle som ä hemma äfter
så lång tid! Jojo, d’ä nog lugnare här i Roslagen än
i Nordsjön. Dä va ju näranpå att han hade fått sej
ett grundskott.
Kalle Sjölund och hans broder fixerade Jansson
med fräckt överlägsna ögon. Det stack Jansson och
han ilsknade till. De sade ingenting, hälsade inte,
ty båda voro ju sysselsatta, men uppsynen var ful.
— Vaffaen ä dä där för en juvel? frågade Kalle
Sjölund sin broder, han från Stockholm.
— Han har unjeform, d’ä välan nån
fiskeriinspektör, eller också ä han postelinsklockstapel, skämtade
den tillfrågade. Men han får välan presentera namnet,
om han vill oss någe, tilläde han.
— Han får välan dä, sade Kalle Sjölund
likgiltigt. Bröderna fortsatte att dra. Det började blixtra av
silver i vattenbrynet. Våldsamma slag av fiskstjärtar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
