Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7
sig längs utmed väggen och lindade sig omkring
taflorna. Men det bästa i vårt förmak var den
öppna spiseln med sin flammande brasa, hvars
muntra sprakande inger en sådan känsla af
hemtrefnad. Jag instämmer fullkomligt med en
ryktbar amerikansk författare, som påstår att
hemmets flammande härd är ett fosterlandskärlekens
altare. Skulle väl våra revolutionära förfäder
hafva gått ut i snön, med nakna och blödande
fötter, för att försvara kaloriferer och järnspislar?
Jag tror det icke. Det som uppeldade deras mod,
midt under den förfärliga vintern, det som värmde
och lifvade deras hjärtan, var hågkomsten af den
sprakande brasan, med sina flammande
eldtungor, sin inbjudande välkomsthälsning.
Då barnen började göra sitt inträde hos oss,
ordnade min hustru, såsom en förståndig
husmoder, på lämpligaste sätt deras rum, så att det
blef varmt, ljust och luftigt samt försedt med
alla möjliga passande medel till nöje för det släkte
som där uppväxte. Men allt detta oaktadt, var
det märkvärdigt att se, huru något slags
centri-petalkraft alltid förde hvarje par små fötter till
vårt förmak.
"Min lilla älskling, hvarför är du ej kvar i
barnkammaren med dina leksaker?"
"Ja’ vill vaja hos pappa", kom det med
klagande ton öfver en liten hängande underläpp;
och ansågs vanligtvis som öfvertygande svar.
Dessutom kunde de små alldeles icke få ur
sitt hufvud, att deras dyrbaraste skatter blefvo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
