Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Hemtrefnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
vänner. Nu ta vi vår stora, ljusa matsal, med
sina fönster åt söder — nå väl, tant Sara
förjagar oss därifrån ända från April månads början,
emedan hon säger att flugorna skulle fördärfva
väggmålningarna och komma in i porslinsskåpet;
och allt sedan ha vi nu ätit i en liten mörk håla
i jordvåningen, med ett fönster åt gården. Tant
Sara säger, att nu är matsalen alltid i ordning,
och att det är ett så stort bekymmer mindre för
Sofie, att jag väl måste underkasta mig att äta
i en källare ända till lifvets slut. Som du ser
Kristoffer, så har jag en kinkig ställning, ty hela
Sofies familj är öfverens om, att i fall det i
skapelsen finnes en varelse, som är okunnig och
farlig och som alls icke bör få sin Vilja fram, så
är det en karl. Då man hör tant Sara, skulle
man kunna tro att vi karlar äro som tjurar i en
porslinsbod, färdiga att slå omkull, krossa och
förstöra allt, så snart vi icke hållas i uthus och
klafbindas. Hon plågar lifvet ur Sofie, och så
kommer svärmor och gör på samma sätt, och om
jag då försöker att få någonting på annat vis,
så börjar Sofie gråta och säger, att hon ej vet,
hvad hon skall taga sig till, och då uppger jag
alltsammans. Om jag nu vill bjuda en vän till
middagen, så kan jag icke taga honom med till
vår håla — åh! det skulle aldrig gå an. Tant
Sara och svärmor och hela släkten skulle tro att
familjens heder vore för alltid förstörd. Vi kunna
således ej bjuda någon, med mindre än att öppna
matsalen, taga fram vårt bästa porslin och taga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
