Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Gästfrihet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
nen stoja litet eller kokerskan bränner vid steken,
eller en gaffel blifvit glömd vid ett kuvert, så
tänker vännen blott: "Det kan hända på flera
ställen, än hos mig, att något kan vara på tok."
Taga vi emot en vän hjärtligt och låta honom
se vårt hem sådant det är, utan att lysa upp det
med något konstladt sken, så skall vännen, om
han är något värd, vara tacksam för ett
uppriktigt, anspråkslöst välkommen! Och är han en
snobb, då — ja, då förtjänar han sannerligen icke
att man offrar lugn och trefnad, helsa och
penningar, för att bjuda honom på anordningar, som
han i alla fall säkert har något att anmärka på.
Att hafva bjudningar är alltid en utgift som
blir kännbar, men en enkel, daglig gästfrihet,
är en utgift som föga synes i räkenskapsboken,
och dessutom är ett ständigt nöje. En man med
hjärta värderar mycket mer en bit äkta
familjelif än allt annat, som man kan bjiida honom på.
Läckerheter och fina viner kan han, om han så
önskar, få på hvarje förstklassig restaurant; men om
han än är aldrig så rik, är han likväl blott
människa som vi, och längtar efter något, som alls
icke liknar ett hotell — litet sannt, äkta familjelif.
Kanske önskar han ingenting högre, än att få visa
oss sin hustrus fotografi, eller att läsa upp det bref
med stora, runda bokstäfver, som han i dag fått
från_ sin tioåriga son. Tårarne komma honom i
ögonen, då han tänker därpå. I denna
sinnnes-stämning kommer han till en vän, i hopp att få
se litet hemlif, och blir mottagen i en salong,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
