Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Gästfrihet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
som blott öppnas vid högtidliga tillfällen och som
är möblerad alldeles som andra salonger i staden.
Man ställer till en middag för honom, med
vaktmästare och dyra viner — en middag, som
kostat frun i huset en hel veckas förberedelser och
kommer att kosta henne en hel vecka att hvila
sig på; en middag, för hvilken "lillan" blifvit
snäst och knuffad hundra gånger om, och till
sist öfvergifven i barnkammaren, och
fyraårin-gen, till sin stora förtret, bortskickad till en
gammal tant. Gästen äter de fina rätterna och
finner hela middagen underlägsen många andra
middagar — en dålig efterhärmning — klandrar
den också, efteråt. Vi få veta det och föresätta
oss att aldrig mer bjuda honom. Men hade han
blifvit bjuden på litet familjelif, litet hjärtlighet,
på att se och beundra "lillan", gunga
fyraårin-gen på sitt knä och äta en hvardagsmiddag med
oss — skulle han då varit falsk? Säkert icke.
Han längtade efter hemlif, och fick ett kalas —
och kalaser blifva alltid kritiserade.
Det finnes två grundsatser för gästfrihet,
hvilka man är mycket benägen att försumma.
Den ena är den, att våra gäster vilja känna sig
hemmastadda och blifva behandlade med
förtroende; den ’andra, att människor alltid intressera
sig för detaljerna af ett lefnadssätt, som är nytt
för dem. Främlingen kommer till oss lika så
trött vid sitt hvardagslif, som kanske vi vid vårt;
han har behof af att se något nytt under solen, och
genast gör man sig all möda i världen, att bjuda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
