Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
Man dömde strängt just därför att man satt
Den hädangångne mera högt än andra:
I himmelriket var hans andes skatt,
Han tycktes här som pilgrim endast vandra,
Och dock — när han till krucifixet kom,
Hans dyrkan gällde qvinnan därbakom.
Förlägen själf hans vän Andrea står.
Det är som hans beundran hädanfore.
»Att lägga korset på Filippos bår,
Månn’ icke nu profanation det vore?»
Till priorn spörjande så flög hans blick,
Där han i cellen stod med tankfullt skick.
Och priorn sade: »jag hans saga vet,
Men nämner ej. Den må ej anstöt väcka!
Sin stilla lefnads djupa hemlighet
Med Kristi kors han ville öfvertäcka;
Stum bak dess fasta, hägnande förvar
Sin sorg han ställt och så den helgat har.
Wirsén, Bikter. 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
