Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288:
II.
Ja, den har vikit, denna tata dimma,
Som lagt sitt flor kring svenska tänkesätten;
På dal och fjäll, på rågbesådda slätten
Ånyo solens strålar börjat glimma.
Var helsad, sköna morgonrodnadsstrimma,
Som lät en ädel sak behålla rätten
Och visat klart, att än den svenska ätten
Ej lamt förbidar undergångens timma!
Den länge slappa fjedern ändtligt raknat,
Och tyst är liknöjdhetens: »ingen brådska».
Den nordan blåser, som vi länge saknat.
Hör, frihetshymnen dånar som en åska,
Nationens gamla kraft har återvaknat
Ur natt och graf: det ringer in till påska!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
