Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294:
Yl.
Men I, som skolen åter verket bygga
På grund, så stark att den ej mer kan svika,
I mån för kraf på eftergift ej vika,
I mån för hot ej vankelmodigt rygga!
Först då skall fridén norden öfverskygga,
När dessa stolta folk, så minnesrika,
I rätt ej blott, men plikter, blifvit lika
Och kunna lefva själfmedvetet trygga.
Själfständiga, men fast tillhopagjutna.
De då ha genomgått sin inre rening
Och trohetsbanden äro stadigt knutna.
De vare — skall förbundet ha en mening —
I lika rustning utåt sammanslutna!
Vi tröttnat på en skugga af förening.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>