Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrktuppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag någonsin hört talas om kyrkhönor. Men ers
excellens kunde åtminstone företaga sig något arbete. Så gör
jag, det förkortar tiden, och däraf blir man glad och
munter till sinnes.
— Arbete! — fnurrade tuppen åter och såg på
kråkan med djupt förakt. — Stort och förnämt folk brukar
aldrig arbeta, det passar sig icke.
— Håhå — tänkte kråkan vid sig själf, när hon
flög bort; — du koxar och koxar omkring dig, herr
tupp, och vet ändå så föga hur det går till i världen.
Jag har ofta sett de höga och förnäma ha mera arbete
och mera bekymmer, än de ringa på jorden. Men
sådana dumdryga kaxar, som du, tro förnämheten bestå
däri, att man ej gör Guds skapande grand, utan sitter
stocklat, låter andra passa upp sig och har hjärtans
ledsamt. Det syns också, att kyrktuppen är flera hundrade
år gammal och tänker så, som mången tänkte förr i
hans ungdomstid. Men nu begriper man bättre än förr,
att alla måste arbeta och vara flitiga, om de vilja vara
lyckliga och nöjda. Det förstår icke tuppen. För att
han är så genomlat, säger han: det passar icke.
Och så var det verkligen. Tuppen var lat och hög-
färdig, det var hela saken. I flera hundra år hade han
suttit där uppe på tornspetsen och ej gjort strå i kors;
han hade ej galat en gång. Ja, han var så lat, att han
ej rört sig ur fläcken på alla de hundra åren; då kan
man tänka huru lat han var. En lagom risbastu skulle
kanske ha muntrat honom till flit och arbetsamhet. Men
hvem skulle understått sig ett sådant försök? Dessutom
var han skapad af trä, och på honom bet intet ris. Vi
få väl höra hur det gick med honom.
En vacker dag, när kyrktuppen som vanligt satt och
stirrade ut i himmelens blå och såg menande ut, fastän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
