Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svalan från Egypti land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under trädet och drucko kaffe. De vinkade mig till sig
och jag såg, att deras ansikten skeno ak kromhet och
glad förtröstan, liksom hade de menat: hvad gråter du
åt? Skulle vi sörja, tror du, för att vi nu blifvit gamla
och grå, och för att detta träd skall öfverlefva oss? Nej,
nej, låt oss älska Gud öfver allting och därnäst
hvarandra inbördes, så förblifva vi unga i våra själar. Den,
som det gör, blir liksom detta träd: efter hvar vinter,
när löfven falla af sorg, kommer en ny vår, då
blommorna knoppas i glädje. Och hvad se’n, om vi dö?
Det är icke vi, som dö, det bästa ak vårt väsen lekver
och kan aldrig dö. Ty också vår själ är som detta
träd: också för den följer efter en kort vinter en
oförgänglig vår!
Vid det jag nu trodde mig läsa detta i gummornas
anleten, hörde jag från trädet en sång, liksom af tusen
fåglars kvitter. Det är möjligt att sången icke hade ord,
men likväl förekom det mig så. Jag tyckte mig höra
fåglarna sjunga följande lilla visa:
Gud signe de kära barn, de små,
som flitigt arbeta och bedja,
Gud signe de gamla med lockar grå,
som kunna, likt barn, sig glädja,
när blommorna knoppas om våren.
Ty rödaste guld och ädelsten,
de äro som snö vid polen,
och fåfäng lust med ett fagert sken
är dagg, som torkar i solen,
när blommorna knoppas om våren.
I. Tnftdius. Liisnint/ f’ör barn. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
