Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjäderholmarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fjäderholmarna.
Långt ute i Bottniska viken och nästan midtemellan
Sverige och Finland ligga några små grönskande
öar, som kallas Fjäderholmarna. Där är så vackert.
Aldrig skulle man långt i det villande haf, där vågorna
gå höga som hus och skeppen förgås om höstnätterna,
aldrig skulle man trott, att så friska, glada, gröna öar
där kunna bjuda den trötte seglaren sin vänliga bamn.
Där blåser ingen storm, där svallar ingen hög våg, där
höjer ingen enslig mås sitt enformiga skri öfver
skummande bränningar. Allt andas där en ljuflig ro. Vinden
hvilar, vågen sofver, fåglarna sjunga sakta, sakta, och
månskenet leker med guldgul glans öfver de doftande
blommorna och öfver träden, som dricka den klara daggen
i aftonsvalkan.
Ack, för den, som i sin lilla julle brottas med böljan
på lifvets haf, för den är det godt och ljuft att omsider
få hvila på en så täck och glad strand, som
Fjäderholmarna. Men ganska många söka dem förgäfves och
kastas af vågorna natt och dag, och Fjäderholmarna finna
de aldrig. Och ganska mången gåfve guld och gröna
skogar, om han funne dessa lyckliga öar, och ändå
sjunka de djupt, djupt, djupt för honom i hafvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
