Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skogsbjörn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förmaning att i all nöd och fara förtrösta på Gud. Om
jag skulle försöka bedja? tänkte han vid sig själf.
Det ville ej rätt lyckas i början. Vågorna gingo
nu höga, jullen gungade som ett spån, lyftes som på ett
berg och sjönk åter ned som i en djup dal. Det var
icke lätt att nu hålla en tanke tillsammans. Björn läste
ur minnet alla de böner hans moder lärt honom; det var
en läxa, det var ord utan mening, men snart begynte
han själf bedja.
— Käre Herre Gud — sade han — jag är en stackars
liten gosse, min hand är svag, och jag förmår intet
emot det mäktiga hafvet. Men du, Herre Gud, är stark
och stor. Du är mycket mäktigare än hafvets vågor,
stormen lyder dina befallningar, natten och döden kunna
intet ondt göra mig, om du förbjuder dem det. Jag
förtröstar på dig, min Gud. Du har alltid varit god
emot mig, och du skall visst aldrig öfvergikva mig.
Så bevara mig nu på det mörka hafvet; låt dina änglar
gå på de stora vattnen och befalla vågorna att icke
göra mig illa. Jag vill vara ditt barn, min Gud, och
sofva uti din famn. Tack, tack! Godnatt, käre Gud!
Godnatt, mörka haf och ljusa stjärnor i himmelen!
Godnatt, mamma! *...
Och den lille Skogsbjörn somnade sött på jullens
botten midt på det öppna hafvet.
Det var nu mörkt, och ingen kunde se, att långt
borta vid den yttersta randen af hafsbrynet höjde sig en
mjuk och ljusgrön strand öfver de skummande vågorna.
Det var Fjäderholmarna. Där satt på det sammetslena
gräset den gamle Nukku Matti, som svenskarna kalla
John Blund och danskarna Ole Luköje. Han spejade
ut öfver hafvets ödsliga rymder och blef varse den lilla
jullen, där Skogsbjörn dref som en lekboll för vindarna.
5. — Topelius, Läsning for barn. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
