Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prinsessan Lindagull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Prinsessan Lindagull.
Och nu skola vi ila på vindens vingar till de tusende
sagornas land, till rosornas och tulpanernas hem,
där sköna feer bygga sina slott i morgonrodnaden och
svarta gnomer flyga omkring i midnattsmörkret; där solen
glimmar som eld öfver de blå bergen i Ginnistan och
vattenliljorna stilla spegla sig i de djupa sjöarna; där
tigrarnas ögon glänsa mellan vassen vid flodstränderna
och människorna, solbrända, mörkögda, glöda af hat och
brinna af kärlek. Vi ila till Persien.
Det var en gång en konung i Persien, vid namn
Shah Nadir, och han var omätligt rik. Under hans
välde lydde stora, sköna länder och många millioner
människor; han hade höga salar, fyllda med guld och
ädla stenar; hans skepp seglade med Indiens kryddor
kring alla haf. När han visade sig i sin hufvudstad
Ispahan, stod kring honom en lifvakt af hundratusen
man i silfverrustningar, som blänkte i solen likt eld, och
femtiotusen ryttare på de skönaste hästar, med betsel af
guld och sadlar glänsande af juveler, stodo färdiga att
på hans minsta vink ila åstad för att eröfra världen.
Men den mäktige Shah Nadir var gammal och kände
icke mer någon åtrå efter krig och eröfringar. Han hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
