- Project Runeberg -  Läsning för barn / Bok 1 /
97

(1906-1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prinsessan Lindagull

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— det är synd om dig, men jag törs ieke släppa dig ut,
ty då skulle min gubbe förvandla mig till en fjällråtta.
Se, här hämtar jag beckolja i min kruka; smörj dig med
den öfver hela din kropp; det är det bästa medlet att
ej bli uppäten af myggs

— Och se, här hämtar jag en rökt renbog, så att
du ej svälter ihjäl — sade Pimpepanturi godmodigt. —
Den är litet afgnagd, efter jag blef så hungrig på vägen,
men där är ännu kött på benen. Och jag har stulit
grottans nyckel, medan far sof, men jag törs icke
släppa dig ut, ty då skulle far förvandla mig till en filfras.
Icke behöfver du därför taga mig till din man; jag slår
vad, att du ej ens kan koka en ordentlig palt.

— Nej, det kan jag visst icke — svarade
prinsessan Lindagull och tackade båda för deras välvilja, men
förklarade att hon hvarken var hungrig eller myggbiten.

— Nå, behåll ändå beckoljan för säkerhets skull —
sade lappgumman.

— Ja, behåll ändå renbogen — menade
Pimpepanturi.

— Tusen tack — sade Lindagull.

Och så stängdes dörren, och natten förgick. Andra
morgonen kom trollkarlen och väntade nu helt visst att
finna sin fånge så tam man kan vara, när man är
half-död af myggbett. Men när han såg Lindagull lika
blomstrande som förut och såg henne åter be täcka sitt
ansikte utan svar, kände hans vrede ej några gränser.

— Kom ut! — sade han.

Lindagull trädde ut i det klara dagsljuset, så fin och
så lätt som en älfva i månskenet. När hon slog sin
slöja tillbaka för att se dagen, sken solen så varmt i
hennes strålande ögon, som denna samma sol skiner om
våren på de blå bergen i Ginnistan.

7. — Topelius, Läsning fur barn. I.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:00:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topbarn/1/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free